I min gröna ungdom

Vill man lära känna Bernhard Nordh på djupet och förstå hur han kunde skriva så fantastiska romaner är boken I min gröna ungdom ett måste. Denna roman är nämligen självbiografisk. Det känns nästan som att Bernhard Nordh tänkte att ett så spännande och händelserikt liv som det han själv levde borde dokumenteras på något sätt. Nu är kanske inte allt i boken strikt självbiografiskt. Känner jag Bernhard Nordh rätt så kan han ha kryddat vissa historier lite grann. Huvudlinjerna torde dock vara sanna.

Händelserna och historierna i I min gröna ungdom spänner från den tid då Bernhard Nordh lämnade familjen i Uppsala för att uppleva äventyret i Norrland tills dess att han nådde punkten då han kunde satsa på sin författarkarriär.

I romanen I min gröna ungdom bjuds läsaren på en spännande skildring av hur en ung pojke utvecklas till att bli en vuxen man. Han tar sig från ungdomen till vuxenlivet på egen hand, och hanterar alla motgångar helt själv. Naturen finns med som både en protagonist och en antagonist genom hela boken. Nordh lever med naturen och får sin mat från skog och sjö. När det blåser kallt kämpar han mot naturen med alla sina krafter.

Självbiografiska bildningsromaner kan ibland bli lite långtråkiga och tappa stunsen efter ett par sidor. I min gröna ungdom är inte en sådan roman. Tempot är snabbt och den nordhska humorn finns överallt.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Fjällbruden

Under sina sena levnadsår var Bernhard Nordh en bräcklig och sjuklig man. Det tunga arbetet i ungdomen verkade ha satt sina spår. Han fortsatte dock skriva trots en vacklande hälsa. I de sista böckerna han skrev innan sin död 1972 gick Nordh längre tillbaka i tiden. De tre romanerna om Bodil Jonsdotter är förlagda till Norrland under första delen av 1700-talet.

Fjällbruden är den första boken av tre om getarpigan Bodil Jonsdotter. Bodil är en rakryggad, stolt och rättfram kvinna som inte backar för något. Hon borde veta sin plats, men Bodil struntar i det. Alla människor är lika mycket värda i Bodils ögon.

Fjällbruden inleds med att en björn härjar bland stugorna och dödar ett stackars får. Eftersom Bodil ansvarar för fåren och getterna är hon den skyldiga och måste bestraffas. Bestraffning för en olycka är dock inget Bodil ställer upp på. Hon ger sig därför av på egen hand, rakt ut i vildmarken. Hon stannar till i gruvsamhällena i inlandet och klarar sig ganska bra. När hon möter vilden Haldor anar man dock att någonting kommer att snett. Icke då! Bodil flyttar snart in hos Haldor och blir fjällbruden.

Böckerna om Bodil Jonsdotter är uppfriskande. Det är inte många romaner från den här tiden som har en kvinna som huvudperson. Dessutom är Bodil stark. Hon är inget offer, som så många andra kvinnliga romanpersoner.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Offerbäcken

Många litteraturkritiker menar att Bernhard Nordh försökte härma den amerikanske författaren Jack London. Jag förstår inte vad de menar. Likheterna mellan Nordh och London är visserligen många, men det finns väl ingen litterär genre som bara omfattar en författare? Jack London skrev äventyrsromaner om livet i vildmarken och livet till sjöss. Dessutom innehåller några av romanerna ganska frän samhällskritik. De flesta av Bernhard Nordhs romaner är skildringar av livet i de norrländska nybyggarsamhällena under 1800- och 1900-talen. En värld som förmodligen var helt okänd för Jack London.

Offerbäcken är dock en roman som Jack London skulle varit stolt över. London var nämligen inte särskilt humoristisk, vilket Nordh definitivt var. Offerbäcken innehåller heta kärlekshistorier, humor i överflödig (dock en något ironisk och bister humor) och kraftfulla personbeskrivningar. Det är svårt att inte förälska sig i romanens rika persongalleri.

Simon har varit på strapatser i ishavet och kommer hem som en förmögen man. En sak han inte är rik på är dock kärlek. En av kvinnorna, Inga, som lämnat Simon är nu tillsammans med Dan, den ena halvan av ett tvillingpar. Problemet är att Dan och hans bror Levi är identiska, vilket ställer till lite besvär för Inga. Matti återvänder från en tid som kringstrykare i Stockholm. Tillsammans med tvillingarna tar han sig till Offerbäcken för att arbeta i skogen. Här bor Hilda, som av en händelse råkar vara änka.

Jag har läst Offerbäcken säkert fem gånger och jag skrattar gott varje gång. Det är inte så att Bernhard Nordh är tydlig med humorn i boken. I stället smyger den sig på och ibland sitter jag med ett leende på läpparna utan att riktigt veta varför.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Ingen mans kvinna

Romanen Ingen mans kvinna är min absoluta favorit i Bernhard Nordhs rika repertoar. Bara att läsa omslagets baksida gör att jag direkt förflyttas genom tid och rum till Norrlands vildmark. Ingen mans kvinna är en roman med många djup. Den kan läsas som en spännande naturromantisk roman men den kan också analyseras på många ledder. Romanen blandar rena faktaskildringar om Norrlands fjällbyar med funderingar kring människans plats i naturen.

Ingen mans kvinna beskriver en kvinnas öde i Norrland. Kvinnans historia berättas genom en mans ord, en man som blivit intresserad av kvinnans öde och därför besöker fjällbyarna där hon levt och verkat. De ledstrådar som mannen får under sina vandringar leder till fjället Akkafjäll. Där upplever han en berättelse som på något sätt tvingar honom att teckna ned kvinnans levnadsöde.

Mästerverket Ingen mans kvinna har till och med har gjorts till spelfilm. 1953 gick Ingen mans kvinna upp på biograferna över hela landet. Filmen var faktiskt den första spelfilmen i färg. Kanske var det den fantastiska historien, kanske var det att filmen var i färg; filmen blev i varje fall en riktig publiksuccé. Max von Sydow hade en av huvudrollerna. Jag hade inte förmånen att se filmen då det begav sig, men för några år sedan fick jag lyckligtvis tillfälle att köpa ett gammalt exemplar på VHS.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

I Marsfjällets skugga

En av de mest utlånade böckerna på biblioteken fram till 1980-talet var I Marsfjällets skugga. Det är en roman som påminner om Jack Londons äventyrsromaner där vildmarken är i fokus. I Marsfjällets skugga är ett Norrlands-epos som till stor del bygger på folkminnen som Bernhard Nordh själv samlat in under sin tid i Jämtland och Västerbotten.

I Marsfjällets skugga utspelar sig i den lilla nybyggarbyn Vilhelmina på 1850-talet. Huvudpersonen är Lars Pålsson, som sätter bo med sin fru och sina barn vid Marsfjället. Det är ingen lugn och fridfull plats att bo på. Samerna vill inte gärna ha nybyggare omkring sig. Dessutom stryker vilda djur omkring den lilla täppa där familjen Pålsson bor.

Bernhard Nordh berättar insiktsfullt och kärnfullt om Lars Pålssons vedermödor. I detalj beskrivs Pålssons strävan efter att överleva i vildmarken. Familjen levde på vad naturen kunde erbjuda. I tider var det inte mycket mat man kunde få av skogen och sjöarna. För att få tag på verktyg och jaktredskap var Pålsson tvungen att jaga vilda djur och sedan bege sig till den närmsta staden Åsele för att idka byteshandel.

Det är fascinerande att läsa Bernhard Nordhs berättelser om Lars Pålsson och dennes vardag. Även om det bara är 150 år sedan händelserna i boken utspelar sig så känns det som en helt annan värld. Visst har jag hört talas om att det var ett slitsamt leverne för nybyggarna i Norrland, men Pålssons historia i boken I Marsfjällets skugga visar på hur eländigt det faktiskt kunde vara. Det är synd att ungdomarna inte läser Pålsson i skolan nuförtiden. Då hade de fått en mer rik kunskap om Sveriges historia.

Posted in Uncategorized | 1 Comment